Amonym

Fy 17! Igår sprang vi ett tre timmars pass.

Så här snygga var vi efter 13 km.


Här gick vi in för depåstopp efter 19 km.....inte lika kul nu. Jag älskar dessutom att ha keps........får ju värsta Harpo-frisyren med en massa fluff under kepskanten. Här stod mannen med banan och saltgurka - gott.

Vi förflyttade oss 26,7 km (vad bra att kompisen har en värsting klocka som kan allt). Var duktigt less på att springa efter det kan jag lova. Det handlar väldigt lite om fysisk kapacitet på slutet "it's all in the head".......tur vi är två. För annars hade jag nog slängt skorna i sjön på slutet och skitit i alltihopa. Men början av rundan var fantastisk. Vi sprang på en liten härligt skogsväg i en underbar trollskog. Ljuvligt! Lite för mycket backar runt om här. Och med facit i hand skulle vi nog promenerat någon av de brantaste. Det sliter att dra på sig mjölksyra när man ska hålla på ett tag. Det som hände efter gårdagens mastodont pass var att magen la av. Eller ska vi säga att den blev hyperaktiv.....det beskriver nog mer det faktum som försiggått här i natt......hua! Helt sketslut idag. Att gå till jobbet fanns inte på kartan. Gud vad bra det är att motionera! Man blir så pigg o stark.....haha!
Jaha detta var pass nr 60 - känns ju fint att veta att den 30 maj ska vi klämma ytterligare nästan 2 timmars löpning.....men sen sen ska jag bli en normal-motionär igen.

Nu börjar jag känna att löpningen flyter på igen. Det var tungt ett tag. Fortfarande lätt ont i höger skinka och på baksidan av höger lår men jag har det under kontroll=)

Förra helgen blev det långpass på 19 km. Det kändes kanon bra!

Igår var det dags för ett litet så kallat tempopass vilket innebär att man ska kuta på i lite snabbare fart än det man håller på de långa passen. Jag kände mig inte i slag igår. Stressad och uppvarvad mest........hade bara lust att lägga mig i soffan och vila för det kändes som jag verkligen behövde det. Och min löparkompis var sjuk......men så kom det ett litet SMS från löparkompisens man som tyckte att jag inte hade någon bra ursäkt och att det var bara att infinna sig......
Tog två lugna km först och sen 4 km rejält snabbt (enligt mina referensramar). I värsta sega, långa uppförsbacken (från Bråna till Statoil för dem som har lokal kännedom) så höll vi under 5 min tempo. Jag fick HÅLL! Vet i 17 när jag haft det sist. Vi avslutade med ca 1,5 km i lugnare tempo. Men det bästa av allt var att efteråt kände jag mig pigg och utvilad. Och jag har varit full av energi på jobbet idag. Vilken tur att jag inte la mig i soffan!!!! Löpning är en fantastisk stresshantering!

I kväll väntar ett arbetspass i garderoben på stadens hotell. Det är vår simklubb som har hand om den. Det ska bli en spännande (tror jag) erfarenhet.......

Sprang ett kortare pass i fredags som förmodligen bara var helt vanligt......eftersom jag inte kommer ihåg riktigt vad vi gjorde.....

I söndags blev det långpass på 16,5 km. Vi var fem stycken som var ute och sprang. Lite halkigt bitvis.....för att inte säga superhalt..... ett tag var det nära att man halkade ner i diket. Men det var bara ca 5km av passet så större delen gick på stabilare underlag. Vi testade att göra lite tempoökning och det gick hur bra som helst. Och solen sken lite på oss också. I slutet när vi pressade upp tempot en aning och sprang på led längs en lite mer traffikerad väg så blev vårt tramp rent meditativt. Och som på en given signal, varje gång det kom en bil, klev vi alla ett steg till vänster ut på vägrenen och sedan klev vi unisont tillbaka. Det var nästan som lite löp-balett=)

Idag sprang mannen och jag ett kortpass på eftermiddagen och det gick helt i solsken. Skönt med ljus på näsan!

Oj oj den ena träningen avlöser den andra. Det flyter på bra! Vi har börjat på med lite fartlek som är en form av intervallpass fast utan givna intervaller utan man improviserar lite med farten, ibland snabbare och ibland långsammare. Vi har kört två sådana pass nu. Den sista i torsdags var riktigt svettig men kul!
 Två långpass har det också blivit. Ett på 15 km och  nu i söndags blev det nästan 14km. Det är förvånande hur lätt dessa långpass går. Det är sådan skillnad från förra året. Då var dessa pass riktiga utmaningar, som planerades noggrannt med vatten och sportdryck och chokladbitar och bananer. Nu har vi bara vatten med oss och överlever!  Och de känns inte alls som så stora utmaningar utan mer som ett vanligt löppass. Härligt känsla. Vilka förmån och lycka att kunna springa och vilja springa!

Igår var det långpassdax. Det blev en runda på 14 km. Blåsigt och snorhalt bitvis......men rätt gott ändå. Sprang med E och vi höll behaglig pratfart hela vägen. Vi utgick från simhallen och kutade runt Brinell, Norrboda och Åker. Man får se mycket av staden när man springer=).
Mot slutet igår kändes det rätt mycket i ben och höfter, märks att vi börjar komma upp på lite distanser. Nu ska alla leder nötas in i marathonlunken och för att inte prata om psyket. Man hinner tänka många tankar under ett långpass. Och det är otroligt lätt att svepas med i en våg av negativa tankar ibland. Speciellt om det känns lite motigt och benen börjar säga ifrån. Man känner efter överallt och tycker att det gör ont både här och där och får en känsla av att NU går det inte mer. Då är det skönt att vara två och kunna peppa varandra. (och hoppas att inte båda har svackor samtidigt....) Man får tvinga bort tankarna. Vi brukar prata om att ha "reservtankar" att ta till, för det är svårt att SLUTA att tänka på en sak. Till exempel igår så diskuterar vi vilken mat vi ska ha med när vi åker till fjällen vecka 7, eller vad för gott vi ska äta efter passet, eller hur det kommer kännas när vi går i mål i Stockholm och vad vi ska äta då. Det blir rätt mycket matprat=) Eftersom vi båda är simfröknar blir det lite simprat också. Igår började vi fundera runt vad ska vi göra sen, efter Maran. Ska vi springa en till? Eller ska vi kanske satsa på att göra en Halvklassiker? Vi, E och jag, körde hela klassikern 98-99 när vi hade 30 årskris. Och nu vid 40 kan väl en halvklassiker passa? Och sen vid 50 tar vi en tjejklassiker......NÄ sa E - det får vi vänta med tills vi blir 60.......

5,2 km tillsammans med mannen i Lövhult. I dag var det mildare på termometern men snålblåst och råkallt. Dessutom åkte jag och mannen till Malmbäck och gympade efter löpningen. Det blev cirkelträning, kick'n box och gympa i två timmar! OCH NU! NU ska jag äta=)

Och i morgon är det dags för jobb igen. Man blir allt lite arbetsskygg av all ledighet.....=)