Måndag!

Idag när jag öppnade mailen möttes jag av Olof Röhlanders nyhetsbrev som innehåller en massa spännande! Olof Röhlander är mental tränare för bland annat bordtennislandslaget. Han är en riktig möjlighetssökare! I början av nyhetsbrevet står följande:

"Varje dag ovan jord är en bra dag!"

Och visst är det så!

Läs mer om veckans mental styrketräning i nyhetsbrevet - den var tänkvärd idag!

Skaffa er en bra måndag!! Och en bra vecka!

7 sanningar!

Hittade en utmaning hos Kottenliv  - 7 sanningar om mig. Här kommer dom!

1. Avskyr att börja städa (när jag väl är igång så är det ok).

2. Klarar inte av missunsamhet!

3. Är väldigt kär i min man!

4. Kan inte motstå M & Ms - hela påsen måste ner!

5. Jag är morgontrött........

6. Larvigt rädd för spindlar......*suck*

7. Vet hur man sätter upp en väv!


Så om någon annan antar denna lilla 7 utmaning så skriv en rad så jag kan läsa om era sanningar sen!

långpass väntar - marathon träning nr 30

Idag är det dags för en två milare. Ser fram mot det med lite skräckblandad förtjusning. Har legat lite lågt med löpningen. Har en höger skinka, baklår och ländrygg som jäklas lite med mig. Veckan innan vi for till fjällen blev det värre än vanligt så i princip har jag bara sprungit ett pass på två veckor. Det var i onsdags, 9 km tillsammans med mannen. Och det kändes.....hyffsat.....det blev inte sämre i alla fall. I torsdags var jag hos en idrottsmassör för att se om han kunde komma med några tips. Han kom med ett som jag nog tror jag kan ta till mig - stretcha mindre! Ofta om man känner sig stel och får ont så stretchar man på och töjer och töjer men det muskeln reagerar med är "hjälp vad är de som händer, det gör ont, bäst att hålla emot" - alltså motsatt effekt. I stället för att bli lång, smidig och tjusig så tjurar den och kryllar ihop sig. Detta kan jag känna att jag verkligen har prövat. Att ta i lite extra även när det gör ont. Sen har jag också lagt av med min axelväska och börjat med ryggsäck igen. Bär ofta på en massa jobbpapper och pärmar eftersom jag jobbar på lite olika ställen och den är mer än lovligt tung i bland. Bara dessa två små grejor tycker jag har gjort skillnad......eller så är det tankens kraft .......och helt ärligt så bryr jag mig inte om vilket bara det funkar!

Och förresten, som ni (alla 4 av 3 läsare....) säker har märkt, så går det trögt med bloggeriet...... Men det blir en liten, liten skvätt då och då......good enough=)

Tillbaka i vardagen

Och så var man tillbaka i vardagen och på jobbet! Och snabbt gick det! Hyperdrive rätt in "skynda, skynda"! Usch sicken tråkig morsa man blev direkt idag. Men jag får skylla mig själv. (Stackars barn.....) Snoozade på tok förlänge.....och positiv som man är så tänkte jag "eftersom mannen fortfarande ligger kvar så tar vi nog sällskap idag" (någon mer än jag som driver på barnen). Men så var det inte. Han längtade det till jobbet och drog med 6:40 bussen....... I morgon då ska jag minsann kliva upp i tid! Hade dessutom noll koll på mina grejor idag....... var är min jobbmobil? Var är min plånbok? Vem ska man frågan när man är 41 år? Duger ju inte och ringa mamma så tidigt på morgonen.....suck! Men i månn då har jag koll=)

Nu ska jag titta lite på fjällenbilderna innan jag hugger i och arbetar. Drömma mig bort till en solig backe en stund.......

på hemväg

Oj vad fort en vecka går! Men vilkan vecka vi har haft! Vädret har varit strålande varje dag! Vi har förärats med nya fräknar allihopa. Och vilken skidåkning det har varit! Härliga backar med perfekt underlag. Inte en isfläck så långt ögat har nått! Ska lägga in lite fler bilder när vi kommer hem. Har även lyckats få till lite brädåkning denna gång. Förra året ramlade jag mest hela tiden. Hade laddat med knäskydd till denna resa. Och jag fick faktiskt till ganska många svängar utan att gå i kull. Det är så kul men så svårt. Ramlade inte ens i liften. Avskyr liftåkning med bräda.

Hur som helst detta är den bästa semestern! Det är så härligt att vara ute varje dag. Längtar redan till nästa gång.


Fjällsemester

Nu är vi på fjällsemester och njuter i fulla drag! Vi har hittills haft tre dagar med pusselblå himmel och massor av sol! Lite kallt kanske men det kan vi stå ut med!
''



Barnungarna med flera i Vemdalen

Tre trallande jäntor=)



Mannen och dottern (som visar vad hon lärt sig i skidskolan)
 


Diagnos...?

I bland blir man lite rädd för sig själv......

Igår när jag var och klippte mig så drabbades jag av  total förvirring. När jag skulle betala så tog jag upp plånboken och tog fram pengar. Sen uppstod förvirringen. Jag grejade på med vantar och mössa och sen när jag skulle få tillbaka växel så var plånboken BORTA! Jag grävde runt i min väska säkert 10 gånger. Kollade fickorna lika många gånger. Tillslut tömde jag väskan helt. Men ingen plånbok. Men vart kan den för svinna på 10 sekunder???? Jag är ju inte Joe Labero precis. Och han var inte där heller för den delen...... Både jag och frissan letade frenetiskt i min väska........men INGEN plånbok!!! Så skumt!!!! Tog ju upp pengarna ur den precis innan! Kändes som jag var med i dolda kameran....... Blev så där lite hysteriskt fnissig eftersom det var så makabert. Jag visste ju att jag hållt i den nyss och DÅ såg jag den! Jag hade klämt plånboken mellan låren tillsammans med vantarna! Gissa om vi fick oss ett gott skratt!
Det är ju kul att man kan bidra till underhållningen ibland=)

Klippningen blev bra också. Redan förra gången jag klippte mig, strax före jul, så klippte jag mig mycket! Har trivts jättebra med mitt kortare hår. Det är liksom kort fast med hela längder. Solklart eller hur?! Dessutom var jag duktigt igår och bokade en tid för nästa klippning direkt. Brukar alltid bli kris och då finns det inga tider.

Nu ska jag börja se över fjällenpackningen. På söndag bär det av till Vemdalen och Björnrike. Ska bli så härligt!

Marathonträning 26-28

Sprang ett kortare pass i fredags som förmodligen bara var helt vanligt......eftersom jag inte kommer ihåg riktigt vad vi gjorde.....

I söndags blev det långpass på 16,5 km. Vi var fem stycken som var ute och sprang. Lite halkigt bitvis.....för att inte säga superhalt..... ett tag var det nära att man halkade ner i diket. Men det var bara ca 5km av passet så större delen gick på stabilare underlag. Vi testade att göra lite tempoökning och det gick hur bra som helst. Och solen sken lite på oss också. I slutet när vi pressade upp tempot en aning och sprang på led längs en lite mer traffikerad väg så blev vårt tramp rent meditativt. Och som på en given signal, varje gång det kom en bil, klev vi alla ett steg till vänster ut på vägrenen och sedan klev vi unisont tillbaka. Det var nästan som lite löp-balett=)

Idag sprang mannen och jag ett kortpass på eftermiddagen och det gick helt i solsken. Skönt med ljus på näsan!


RSS 2.0