Amonym

Nu är de 3 första dagarnas Brief coaching i Karlstad avslutad. Det har varit 3 mycket lärorika och användbara dagar. Har träffat ett fantastiskt gäng med coacher....så mycket kraft och energi, och så prestigelöst! Det är ett så kraftfullt och användbart förhållningssätt att arbeta med förändringsarbete på. Känner mig fylld av lust och iver att komma hem och testa! Men jag får ge mig till tåls......är inte hemma förrän strax före nio. Sitter just nu på buss från Karlstad till Örebro....segt.
Nu ska jag blunda lite och procesa allt som har hänt och pågått under dessa dagar=)

Oj oj den ena träningen avlöser den andra. Det flyter på bra! Vi har börjat på med lite fartlek som är en form av intervallpass fast utan givna intervaller utan man improviserar lite med farten, ibland snabbare och ibland långsammare. Vi har kört två sådana pass nu. Den sista i torsdags var riktigt svettig men kul!
 Två långpass har det också blivit. Ett på 15 km och  nu i söndags blev det nästan 14km. Det är förvånande hur lätt dessa långpass går. Det är sådan skillnad från förra året. Då var dessa pass riktiga utmaningar, som planerades noggrannt med vatten och sportdryck och chokladbitar och bananer. Nu har vi bara vatten med oss och överlever!  Och de känns inte alls som så stora utmaningar utan mer som ett vanligt löppass. Härligt känsla. Vilka förmån och lycka att kunna springa och vilja springa!

Idag är jag hemma med en sjuk son. Fast just nu har han ingen feber och känner sig rätt hyfsad. Mycket snor är det dock......och mycket nys......

Vi passade på att baka lite:



Chokladbollar på G. hmmm S lyckas alltid blunda på bild och just när jag skulle försöka ta en ny så la batteriet av så därför ser han lite "skum" ut, men go ändå och kladdig!

I går var det en liten artikel i vår lokaltidning. Det var en kvinna från Vänsterpartiet som varit i Tranås (tror jag) och föreläst. Och det viktigaste hon hade meddela kvinnor var att vi skulle jobba heltid. För annars blir pensionen urusel. Men visst finns det väl lite mer värden i livet än en hög pension? Och nog får man väl så att man överlever? Åren när man har småbarn och för den delen tonåringar (om man har sådana) vad är de värda? Personligen är det mycket värdefullt för mig att ha några extra timmar med barnen så att vi kan umgås och mysa ett par timmar på eftermiddagarna. Och det handlar ju inte bara om att mysa.....det handla ju om att vårda sin egna fysiska och mentala hälsa. Vår familj skulle inte ORKA att vi jobbade heltid bägge två. Saker och ting går ju inte av sig själv precis utan en hyfsat fysisk och psykisk insats krävs för att driva runt familjen. Tidigare när jag jobbade heltid så var mannen hemma 20 %. Men det är ju vårt val........ Förmodar att vi alla är olika och att alla inte har samma möjligheter. Men själv tänker jag fortsätta att varandra i "kvinnofällan" och jobba deltid (80%) och njuta av barn- och tonårstiden och ta risken att få urusel pension. Och om inte jag går i fällan så gör min man det - finns det en mansfälla? Det får väl bara lösa sig på något vis. Eller? Allting ordnar sig, tror jag i alla fall.

Igår var det långpassdax. Det blev en runda på 14 km. Blåsigt och snorhalt bitvis......men rätt gott ändå. Sprang med E och vi höll behaglig pratfart hela vägen. Vi utgick från simhallen och kutade runt Brinell, Norrboda och Åker. Man får se mycket av staden när man springer=).
Mot slutet igår kändes det rätt mycket i ben och höfter, märks att vi börjar komma upp på lite distanser. Nu ska alla leder nötas in i marathonlunken och för att inte prata om psyket. Man hinner tänka många tankar under ett långpass. Och det är otroligt lätt att svepas med i en våg av negativa tankar ibland. Speciellt om det känns lite motigt och benen börjar säga ifrån. Man känner efter överallt och tycker att det gör ont både här och där och får en känsla av att NU går det inte mer. Då är det skönt att vara två och kunna peppa varandra. (och hoppas att inte båda har svackor samtidigt....) Man får tvinga bort tankarna. Vi brukar prata om att ha "reservtankar" att ta till, för det är svårt att SLUTA att tänka på en sak. Till exempel igår så diskuterar vi vilken mat vi ska ha med när vi åker till fjällen vecka 7, eller vad för gott vi ska äta efter passet, eller hur det kommer kännas när vi går i mål i Stockholm och vad vi ska äta då. Det blir rätt mycket matprat=) Eftersom vi båda är simfröknar blir det lite simprat också. Igår började vi fundera runt vad ska vi göra sen, efter Maran. Ska vi springa en till? Eller ska vi kanske satsa på att göra en Halvklassiker? Vi, E och jag, körde hela klassikern 98-99 när vi hade 30 årskris. Och nu vid 40 kan väl en halvklassiker passa? Och sen vid 50 tar vi en tjejklassiker......NÄ sa E - det får vi vänta med tills vi blir 60.......

5,2 km tillsammans med mannen i Lövhult. I dag var det mildare på termometern men snålblåst och råkallt. Dessutom åkte jag och mannen till Malmbäck och gympade efter löpningen. Det blev cirkelträning, kick'n box och gympa i två timmar! OCH NU! NU ska jag äta=)

Och i morgon är det dags för jobb igen. Man blir allt lite arbetsskygg av all ledighet.....=)

Vi har haft en härlig dag med skidåkning i Ingatorp. Vi löste halvdagspass och njöt för fulla muggar i solen. Efter två timmar tyckte barnen att vi kunde fika. Aldrig! svarade mamman. Har jag skidpass för 3 h ska jag åka 3 timmar=) Elak mamma=) Pappan mutade de små med kexchoklad och det gjorde susen. Även de orkade en timma till.



Yngste sonen på backens topp. Valbacken är en liten lagom backe. Och det är otroligt billigt att åka där. Helt perfekt för de små barnen.



Att ha hjälp kliar tycker dottern och vi var tvungna att "lufta" huvudet och rafsa lite då och då.

Det blir en tur dit i morgon också. De stora killarna, som precis kom hem från huvudstaden, ville gärna testa några svängar också. Och då får jag väl offra mig......;-) Eftersom mannen måste jobba.......stackarn!

Vi hann dessutom med en sväng på skridskor innan kvällen var slut. Personligen har jag inget gott förhållande med skridskor. Tycker att de gör ont på fötterna. Idag provade jag ett par vanliga så kallade "kill-skridskor". Det var svårt! Man kom ju knappt framåt på dem eftersom det inte fanns några taggar att ta fart med. Men jag fick till ett lite på slutet.....tyckte jag i alla fall.



Mörkt och skumt men lyckades fånga gossen.