Amonym

Idag har vi utökat löpandet till 7 km (7,3 för att vara exakt...) - vi hade tur och gav oss ut precis när regnet upphörde och solen tittade till och med fram lite. Sprang en härlig runda där nästan hälften går längs en grusväg utanför själv stan. Ljuset vi sprang i med lite, lite kvällssol var helt enastående. Tänk att det kan vara så vackert även utan snö!
45 minuter tog rundan och det kändes lätt och smidigt! Härligt att känna att benen svarar och att man orkar!

Har precis kutat 5 km + lite intervaller i Lövhult. Härligt att springa i skogen även om det är en asfaltsbana.

Nu ska jag skynda in i duschen innan jag blir kaller!

Och sen SEN SKA JAG ÄTA!!!

Förresten här ser ni målet med allt kutandet.......snart är det dags för lite längre rundor än 5 km=)

Igår på gympan fick vi prova på lite CATS igen (form av callanetics)..... inte så mycket ös men jädrans effektiv styrketräning. Först blir jag lite stressad av att jag inte ska få studsa runt och bli flåsig och supertrött.... alltså, gympa för mig är INTE soft musik och små rörelser. Men sen, när man väl funnit sig i lugnet blir man oehört fokuserad och närvarande. Nyttigt i dagsläget tror jag! Träningsvärken kommer som ett brev på posten.....sköntont tycker jag!

Idag har mannen och jag sprungit tillsammans. Det händer inte allt för ofta. Vanligtvis beror det på att det oftast krävs någon vuxenperson på hemmafronten men nu börjar det gå lättare att ge sig iväg. De småliven blir ju större för var dag!
En annan anledning är att det är lite stressfullt att springa jämte någon som tar älgkliv, hoppar över alla möjliga hinder, springer baklänges, rusar uppför backar och allt i rasande tempo och med lätta steg........medan jag flåsar, lunkar, pustar och stånkar på som ett gammalt ånglok i ett lagom segt tempo. Man blir liksom lite frustrerad av den andres lätthet......... (grön av avund.....)
                                         
jag                                                                             mannen

Idag blev det i alla fall en 6 km slinga tillsammans och det var riktigt trevligt. Han gjorde bara ett rus uppför en backen sedan höll han sig i skinnet och damsprang med mig! Vilken fantastisk man jag har!


ps jag springer inte lika fort som ett ånglok........

Idag hade kompisen och jag ont om tid (hon var bortbjuden) så vi fick springa en snabb runda. Kallt och fuktigt var det, så det satt långt inne ska ni veta. Men jädrans vilken sprutt vi fick! Vi avverkade 5,1 km på knappt 29 minuter! Kändes gott! Gu' va' vi e' bra!!!!! Tjoho!
Denna vecka har jag sprungit 2 gånger och gympat en! Det tar sig så mordbrännar'n!

Löpträningen har börjat! Eller den har ju pågått ett tag men nu är det lite mer på riktigt. Min kompis och jag följer ett träningsprogram mot vårt "hemliga" mål och där konstaterade vi idag att vi måste springa våra långpass saktare. Tufft att var för snabb=) Så idag provade vi att var låååååångsamma. Långsamt är alltså att hålla 7 minuter per km, och det är lååååååångsamt. Det känns ju nästan som man välter. Vi sprang i 45 minuter idag och pratade och pratade och pratade. Vilken tur att vi är två. Hade varit hyfsat trögt att ge sig i väg en söndagskväll i blåst och småregn med en halv Marabou Daim i magen om man varit ensam. Då hade nog latmasken slagit till=) Och dessutom kunde vi ju då glädja oss åt att vi måste sänka farten=) Härlig känsla! Gu' va' vi är bra!!!!

Fick en ny sång på huvudet..... "De e inte lätt å va ödmjuk....." haha!



foto: jag

Så här snygga var mannens skor efter Lidingöloppet!