Amonym

I måndags sprang vi tillsammans med männen.....vilket innebar att tempot trissades upp en hel del och att vi mot slutet var "tvugna" att spurta.....tänk att man dras med så lätt i alla deras små hyss=)
Det uppdrivna tempot, spurten och utfallssteg efteråt skapade ömma lår! Igår var det segt att resa och sätta sig och för att inte tala om att gå i trappor. Men själv göra själv ha=) Och dessutom mår man ju så otroligt bra i knoppen av att röra på sig!!! Skönt!!!!