Playstation och xbox....
Ibland blir jag lite trött och tycker att mina små söta barn sitter alldeles förmycket framför något som är fyrkantigt. Igår kom dessutom brorsans pojk hit eftersom brodern skulle på firmafest. Med sig i övernattningsväskan hade han sitt xBox. Så nu på morgonen har det spelats och spelats och spelats. Två ungar framför PS2, 2 framför xBox och en framför datorn. De är helt inne i det och det skjuts och körs och LÅTER och de sitter helt uppslukade, helt paralyserade, svarar knappt på tilltal......avbryts ibland av att någon vrålar "f-n vilka skills han har, snacka om att han har ett snabbt finger" (men hallå tänker jag, han är ju tecknad....) Ska det vara så här? Vad gjorde jag när jag var liten? Känner ibland en tacksamhet mot att det bara fanns två tv-kanaler och ingen dator och inget tv-spel. Det tvingade ju en faktiskt att HITTA på något! Jag är säker på att om allt det utbud som finns i dag hade funnits då hade jag också suttit nitat framför. Och mamma och pappa hade tjatat att man skulle hitta på nått. Mina barn ser helt förundrande ut, vaddå hitta på? Vi gör ju nått! Spelar ser du väl......
Suck=( Det är ju så lätt att bli underhållen nu förtiden. Krävs ju ingen direkt ansträngning. Bara slå på en knapp......surfa runt bland kanaler, spela........ Fast allt är ju inte negativt.....de får ju bra finmotorik. Sägs också att de utvecklar sin rumsliga fömåga......vad vet jag. Och jag vet att mina barn lägger av när jag säger ifrån. Men det är just det som är så trist ATT DET ÄR JAG (eller mannen) som står för gränsen. Att det inte finns i dom själva.
Mitt i alla dessa neggiga funderingar om hur det ska gå med dagens ungdom säger plötsligt en av 14-åringarna.
"Nä, nu räcker det! Vem vill med och spela pingis?"
Det finns hopp=))))
