Amonym

Ibland är det som yttre makter styr.....minsta sonen har feber och jag är hemma med honom idag.....och andas in och andas ut=) Och får lite perspektiv. Fixat lite med det mest akuta på jobbet och ringt lite hit o mailat lite dit och nu känns det plötsligt mycket bättre. Ibland är det bra när man blir tvingad till en paus......man får kliva bak lite och tänka på vad som är viktigtast. När man är mitt uppe i allt stim så ser man inte skogen för alla träden.

Dock är det ett rejält krisläge med gossen....nä han är inte sååå sjuk. Bara lite ont i skallen och feber men i kväll är det jue DISCO!!!! O ve o ve!!! Han kämpar desperat för att bli frisk, jag lovade i ett svagt ögonblick att om han är feberfri i eftermiddag får han gå. Skojade lite med honom och sa att han nog behöver lite c-vitamin och borde äta ett par clementinklyftor. Till saken hör att detta barn äter i princip bara äpple och banan och inga andra frukter eller grönsaker (torkad lök....) - hur det har blivit på detta viset har vi ingen aning om. Uppfostringsfel förmodligen. Men hur som helst i ren desperation klämde han två klyftor, ansiktet förvandlades till ett russin och hele pöjken skälvde av rysningar. Tittade bedjande på sin mor och sa "blir jag frisk nu?". Lille bubben....... stackarn....... Och han som just blivit ihop med en tjej och såg fram mot att dansa med henne. Inte lätt att att vara 7-år..... inte att vara 40 heller förresten...hehe! Fast rätt kul=)