mammor......
Måste skriva några rader om min mamma som jag tycker hemskt mycket om och som är en riktig fighter på många sätt MEN....... ja, hur ska man nu säga...... Jag berättar i stället!
Min mamma är 78 år och pigg och allt. Men så länge som vi har haft barn så har detta jag ska berätta om inträffat. De äldsta fyller 13 i februari..... så det är ett tag.
Vet inte hur det är hemma hos er (mina 4 läsare) men här hemma bor 6 personer. Varav två är under 8 år. Vi har, håll i er nu, saker på golvet. Till exempel bilar, en liten nalle, teckningar, lego, böcker och andra små leksaker. Och tro det eller ej men våra barn leker inte med en sak, plockar undan den, och börjar sedan med nästa lek..... vi har nog gjort något gravt fel i uppfostran där. Och inte håller de sig på sina rum heller...... utan finns i hela huset........mottager gärna uppfostringstips på detta ämne.
Men det som inträffar varje gång min mamma kliver in genom dörren är detta:
Ska den nallen ligga där? Undrar hon och pekar på en nalle som just nu råkar befinna sig under köksbordet. Ska legot vara i vardagsrummet (tre legobitar på bordet i vardagsrummet)? Varför står det en dinosaurie i köksfönstret? Och så vidare!
Vaffö frågar hon på detta viset?
Mina svar tänker jag inte delge för de beror helt på dagsformen......och passar inte alltid i pränt=/. Och varför blir jag så irri!!!!
Detta är en världslig sak och rätt fånig men kände bara att jag behövde få skriva av mig det. Så nu känns det redan bättre!
Jag tycker det var härligt att få läsa lite sådana här tankar hos dig! Jag vet själv hur svårt det är att skriva sådana inlägg, men det är ju egentligen vår vardag sådana här saker men det är jäkligt svårt att skriva om! Du har naturligtvis min fulla förståelse och sympati :-) kram
Då gör jag det också! RSS vad det nu är... :-)
Skrev inte jag en kommentar här nyss?
Lilla Amonym!!! Efter mina ättiksskriverier senaste dagarna behövs inga ursäkter från dej angående det du skriver om. Vi är med i samma klubb! Barn måste få ta plats och de lever i en annan värld än oss (förutom min brorson som haft klinisk ordning på sitt rum sen han var 8 dagar gammal...är 15 nu), för där existerar inte sånt trivialt som oordning eller ordning...där är hela tillvaron ett enda stort nöjesfält oavsett saker och tings placering. Man kliver in genom ytterdörren och släpper blöta vantar, mössor, stövlar och overaller precis där man står och INGA PROBLEM MED DET! Vilken skön tillvaro! Jag kan reta gallfeber på mig ibland över alla skodon man ska kliva över för att kunna äntra sitt eget hem...men det är jag ganska ensam om i vårt dito 6-personershushåll. Önskar ofta att jag inte var behäftad med ordningssinne för då vore tillvaron mycket ENKLARE...men samtidigt vet jag inte om jag ville leva i TOTALKAOS heller...
Min mor - som jag älskar oerhört mycket - kunde förr i världen inte låta bli att knipsa av och plocka bort gula blad i våra krukväxter och det led frugan av...en annan känslig sak...som säkert påminner om mitt mycket okänsliga PETIMÄTRANDE ibland. Har Du förresten kollat Junitjejs blogg? Hon har efterfrågat våra små gnabbigheter på sin blogg och jag har lyssnat och lydit och placerat en liten försynt debattfråga på hennes blogg. Till DEJ!
LÄNGSTA KOMMENTAREN I MANNAMINNE ÄR NU SLUT!
vännen Socrate
Åh kära socrate! Vad glad jag blir när du kallar mig "lilla" - hihi - har aldrig direkt upplevt mig som så liten o så=).......hittar inget hos junitjej med hos neverkeso...... ska leta vidare! Skam den som ger sig!
