Amonym

....... ty det kunde varit värre.

Jag log och var glad och det blev värre!

Alltså nu är det liiiiiiiiite motigt.

Trodde att luserihistorian hade fått en lyckligt slut efter behandling och intensiv kamning....... men se livet ska inte vara för lätt!!! Det ska vara något att bita i! Igår hittades nya små invånare i dotterns hår! Och som om inte det var nog......... de små illasinnade (det kanske de inte är, men de upplevs som så här hos oss) finns nu även i mitt hår!


SKRIIIIIIIIIIIIK!!!!

Jag har inte tid med det nuuuuu! I morgon är det stor fest på gång och jag vill kunna lägga i färg i håret eftersom nyansen närmast hårbotten är av en sort jag inte vill ha! Och ja, jag vet detta kan ses som ett i-landsproblem!!! Men just nu sitter jag inte med hårtoning i håret, filar naglarna och njuter av livet. Utan det är lössmedel (som stinker aceton) som gäller! Tur man inte tillhör sorten som ger sig så jädrans lätt.

Försöker nu tänka: Och vad kan jag lära mig av detta? Återkommer när jag listat ut det..... om jag gör det. Tar tacksamt emot tips för vilken/vilka lärdomar jag kan få av detta.
Till och med jag som är en lösningsfokuserad optimist-stolla har faktiskt lite svårt att se det positiva i detta. Men det är klart  lösningsfokuserad är jag fortfarande, hängde på låset på apoteket idag och köpte lusmedel=) (en form av lösningsmedel..... haha) Dessutom måste jag medge att det är inte hälften så äckligt att ha löss som jag trodde! Trodde jag skulle drabbas av mer hysteri-känsla än en känsla av f-n-inte-det-också-känsla!

Nej livet är för kort för att deppa! Det är bara att bryta ihop och gå vidare! I morgon är det party! Tjola hopp tjola hej!