30-årsåldern
Men nu sitter jag här med hårtoningen och njuter av 30-årsålderns sista skälvande dagar. Har inte förlikat mig med alla detaljer i denna ålder än.... som till exempel att hårfärgen inte är vad den borde vara. Men tack o lov för hårtoning!
Lyllos dej som kan tona håret - en annan har ju'tte så mycket så de är värt att satsa pengar, tid eller möda på. Förmodligen är det det sistnämnda det hela faller på. Dessutom tycker jag att för att vara en 39.10763-åring är du oförskämt pigg&vital. JU!
(Börjat vika, klistra, pynta, ornamentera, rosett'era & fylla godispåsarna ännu?)
Allt som är grått går ju lyckligtvis att göra en del åt! Grå vardag kan man piffa till om man skärper till sig, speciellt om man har en megaunderbar man hemma så är ju den saken helt biff!
Håret som är grått kan man lägga 4 sköna nyanser av t ex brunt i och grå starr går ju att operera! Jag hade aldrig tid att ha 30-årskrisen då jag fick mitt andra barn då. Jag ska verkligen se till att det blir ordentligt till 40-årsdagen så man får lite självinsikter och själslig tillväxt!
Imponerande med klassikern!
Socrate >> Amonym&Borthy: Ja, så länge man har bloggkontakt med såna pigga åldringar som Er båda känner ju en gammal UV som jag att det finns en morgondag också (det lätt kanske lite deppigt men var alls inte menat så). Jag menar alltså att man blir glad av att möta så glada människor som Er.
