Sista dagisdagen
"Mamma det känns så konstigt i magen........jag är nog lite nervös för att jag ska börja skolan" och sen skuttade hon iväg mot bilen, glad ihågen som vanligt.
Detta dagis som vi nu åkt till regelbundet sen januari 2004 är helt FANTASTISKT! Personalen som jobbar där har fått våra barn att känna sig så trygga och de har haft så roligt. Aldrig att man fått en känsla av de (personalen) upplevt dagen eller barnen som jobbiga eller besvärliga (vilket de ju faktiskt måste känna ibland i den branschen!) - utan de är alltid så glada, varma och trygga. Vilket gäng! Skulle vilja ge dem Nobelpris i alla kategorier!
Det blev många kramar och lite snyft.....
Nu har jag precis varit på mors kolonilott och plockat fläderblommor (i sista minuten, de var snudd på överblommade). Planen är att det ska bli fläderblomssaft - så redig jag är=D
Sen får det nog bli lite After Work också.......måste ju ut och lufta mina nya skor=)))))
Jaa, eftersom er och vår familj består av EXAKT lika många folk - njae, vi är nog knappast folk, men ändå - och på ett par ställen även EXAKT samma åldrar, så gjorde vi EXAKT samma upplevelse i fredax...alltså med gråt och tandagnisslan sissta dagen på dagis ...for ever!!! Och din lilla prinsessas dagisfröknar får gärna Nobelpriset men inte förrän året efter min lilla prinsessas dagisfröknar fått det! Tänk vad härligt att ALLTID - och då menar jag ABSOLUT ALLTID - kunna lämna barnen till dagis och känna den största tillförlit och trygghet! HÄRLIGT!
Nu går vi vidare men lite nostalgi i ögonvrån dyker allt upp när man skriver om det dagis, där alla 4 barnen gått i omgångar sedan 1990 och alltid stortrivts!!
vännen Socrate
Jag är inte heller någon professor i avsked...gillar det helt enkelt inte....
Jag har varit lite i från bloggen ett tag men visst undrade du lite om camping eller har jag drömt det?
Kan du inte fråga igen? Jag är faktiskt en campingfanatiker och har allt jäkligt bra fixat så det bara är att sticka ut i naturen. Allt, hela utrustningen har jag i plastbackar med lock i källaren!
Vi har 2 olika tält, ett stort för Campingplatsliv och ett fint men litet för fjällcamping och sådant.
Om vi skall ut länge och bo på campingar och har bilen med så brukar vi ha luftmadrasser och kudde med annars är det liggunderlag som gäller. Sönerna har fått uppblåsbara från och med i år och jag kommer nog skaffa mig ett sådant också men de bra är dyra, jag brukar få lite ont i höfterna om det är för hårt. Clas ohlson och Jysk har billiga sådana tror jag.
Ett viktigt tips, om ni har bilen med er är att lägga en pressenning under tältet så håller ni den råa fuktiga "fukten" mycket bättre borta.
....minns inte vad du ville veta men jag finns här för vidare konsultation i ämnet! Kram och trevlig semester.
På tal om camping. Vi är ju - som du Amonym mycket väl vet, du har ju bebott den - husvagnsägare. Den sjunger visserligen på sista versen hos oss, då den ska säljas efter denna säsongen. När vi placerat den på en finfin, plan campingtomt, på vår favviscamping söder om Halmstad, sa jag till frugan "denna gången tror jag att förtältet fick en all time high i bra uppsättning och bra golv". Vad jag menade var att jag tyckte att jag fått presenningen och förtältsmattan i så bra position i förhållande till förtältsduken. Det kändes som om skulle det regna, kunde inget vatten komma in i förtältet...trodde jag! Har varit med om några översvämningar genom åren...värst var nog när det stod 10cm i hela förtältet!!!
När vi så varit hemma ett par dagar och frun och de båda minsta återvänt till ekipaget, började skyarna öppnas och hällregnet kom. Då fick frugan erfara - när jag var 20 mil bort - att det visst kunde regna in! Hon fick tömma hinkavis med vatten ur förtältet, trots att maken bedyrat att det blivit så bra. Hon hittade till slut felet och kunde ändra lite så att vattnet tog en annan väg och INTE IN I FÖRTÄLTET! Borthy - det är helbra med en presenning undertill - ingen diskussion - men inte om man låter regnet ta sig in via hemliga gångar! Och jag fttar att du talar om vanlig hederlig tältning - utan husvagn! Bara en liten anekdot ur livet!
...säger vännen Socrate
